Det var under inspiration. Under den verkliga delen av handlingen.
När jag steg av på fel station och mitt sinne var upptaget med målet i att finna svaret vid ändstationen som han presenterade sig själv. Tio år äldre än mig och ett utseende mer likt en begravningsentrepenör från 50-talet än en utforskare av psykets inre rum. Dr. Shinto prof. Psyk. Leg undermedveten polis av det extraordinärt bisarra. Han var svaret på alla mina frågor och framför allt den vägledare jag så länge saknat. Sanningens blåslampa med en blå renande eld. Omskrivningar i form av ursäkter och känslomässiga barriärer för skydd blåstes bort i hans briljanta, knivskarpa intellekt gröpande ur de väsentliga delar som har en betydelse i det fåfängt farande som dessa människor låter sig föras omkring med de nyckfulla tidens vindar.
Upprättelse för den egna kraften. Krossandet av naiva villfarelser. Verklighetens brutala vithet.
Fortsättning följer…
[...] 8, 2009 Hit eller där Vilket som [...]